Welcome to tychonides

11th Nov 1572 Tycho Brahe discovered a supernova in Cassiopeiae! And he proved his wit agains europes scientists by showing the approx. distance to earth and published a book called "De Nova Stella".

Look for dates in the Tycho Brahe calendar
The object of this website is to serve as a rich information resource in the area of Tycho Brahe, his person and life. E.g. by publishing excerpts of letters, books and pictures from about his life and instruments.

The letter from Tycho Brahe to Andreas Severinus Velleius (in Swedish).

A book tip for science history fan; Measuring the universe

By the way, why don't you visit this fine online exhibition in Oxford!

allegory_150.gif

Allegory over Astronomy,
woodcut from Epistolarum Astronomicarum Libri,
Tycho Brahe 1596

cassiopeia_square_150.gif

[Woodcut: Cassiopeiae with the Nova (I)]

The Tycho Brahe calendar

Tycho Brahe till Anders Sörensen Vedel[1]

Helsingborg d. 18 Maj 1571

Var hälsad!

Jag har erhållit och läst ditt brev, fullt av ljuva trösteord, vilka ej så litet vederkvickt mig i min bedrövelse och stora sorg över min käre faders bortgång från detta livet. Även om jag skulle önskat, att ditt brev hade kunnat skrivas över något annat, så var det mig dock mycket angenämt, emedan anledningen därtill kom oförmodat. Det finns visserligen många teologiska tröstegrunder, som hämtas ur de heliga skrifternas gudomliga utsagor, och filosofiska, som härletts ur människornas gemensamma ödeslott och ur obeständigheten och den oupphörliga växlingen i allt jordiskt, genom vilka tröstegrunder jag håller mig uppe i min bedrövelse och sorg. Men jag kan också hämta icke så ringa tröst av att min fader så stilla och fromt övergick från detta de dödigas eländiga liv till det himmelska och eviga fäderneslandet, där vi enligt Pauli vittnesbörd hava en fast boningsort och stad, under det vi här däremot alla äro främlingar. Det kan nämligen knappt i ord skildras, med vilken förtröstan och lätthet han dog. Då han på sin dödsdag (som var d. 9 maj) på förmiddagen anammat Guds Sons lekamen och blod i bröd och vin, i enlighet med vår Frälsare Kristi vilja och instiftelse, och med stor förtröstan genom den Heliga Skrift stärkt sig mot dödens fasor och samvetets ångest, sov han ända till middagstiden eller något därutöver. När han slutligen vaknade, visade sig tecken till redan inträdande dödskamp. Vi alla skyndade därför bestörta fram, och några Guds ords tjänare tillkallades, som skulle trösta honom. Han började då liksom slumra till. När han omsider öppnade ögonen och såg oss sörjande och gråtande stå omkring bädden frågade han, om det syntes några dödstecken på honom (ty han sade sig ej känna svårare smärtor än han förut utstått). Någon av oss svarade då, att han var mycket svag, och att vi fruktade, att han ej skulle kunna gå igenom. Han svarade: låt mig då först få tala med min hustru. Och när hon halvt medvetslös blivit förd fram, och han tackat henne, att hon levat så gott och dygdigt med honom i detta livet, tog han farväl av henne och anförtrodde henne åt oss barn och åt vännerna. Sedan slöto han ånyo ögonen och lyssnade till prästens trösteord. Då denne nu med många ord utlät sig vitt och brett, öppnade han åter ögonen och sade följande: Jag vill endast säga ett enda ord till: Säger icke Herren själv

"Jag vill ingen syndares död utan att han omvänder sig och lever?"

Därmed tillslöt han ögonen och uppgav andan så stilla, att de närvarande icke visste, om han var död. Ty han plägade sova nästan djupare, än när han dog, och under själva dödskampen ändrade han icke en enda gång läge varken på kroppen, fötterna, armarna, händerna eller huvudet utan insomnade så stilla och lungt, att själva prästerna betygade, att de aldrig åsett någon ljuvligare hädanfärd av någon människa. Denna min faders lyckliga och frimodiga död har högeligen styrkt mig i min sorg, och jag har skrivit härom mera utförligt, emedan själva erinringen liksom vederkvicker mig, och emedan jag ej drager i tvivelsmål, att du icke ogärna eller motvilligt skall läsa detta; ty jag anser, att vi först då levat väl, då vi dö väl. Min far plågades, såsom du vet, mycket hårt av sjukdomen, vilket antogs vara blåskatarr men efter min mening var vatten i lungsäcken. Han hade nämligen svårt att andas och hostade ytterst häftigt, fötterna svällde upp och blevo skrovliga, och benen magrade ända upp till skrevet, så at de liksom avtärdes (för att nu uttrycka mig som folk i allmänhet). Till allt detta onda påkom slutligen en i hög grad häftig tredjedagsfrossa, under vars tredje anfall hans liv slocknade d. 9 i denna månad, såsom sagt är, emellan kl. 1 och 2 e.m, just vid tiden för fullmåne. Den evige Guden vare (såsom han är) hans själ nådig och give oss alla en lycklig och salig hädanfärd från detta eländiga livet för sin Sons och Medlares skull. Amen.

Käre Anders, du skriver, att jag måste sända dig något slags vatten, lämpligt för botande av febrar.[2] Fastän jag icke har sådant ej heller vet om, att du hos mig sett dylikt, skall jag emellertid ej undlåta att delgiva dig ett medel lika gott som säkert och lätt för hävande av febrar, vilket jag med knapp nöd kunde erhålla från en mycket god vän och läkare (fastän jag i gengäld lärde honom fyra hemligheter), som med detta förfarande hävde alla febrar med undantag av fjärdedagsfeber. Det tillreds sålunda: Tag lika elar av dessa två örter, Centaurea och Cardus benedicta, och koka droppar av vardera av dem i vatten. lägg så därefter i denna dekokt något pulver av underkäken från spigg och giv in detta före anfallet. Yppa emellertid ej för någon detta läkemedel. Många botas även genom att bära om halsen en i ett nötskal innesluten, levande, stor spindel, ända tills denne dör; till och med såsom ett magneiskt botemedel kan du nyttja detta. Jag känner även andra hemliga och pålitliga botemedel för hävande av alla slags febrar, men dem vill jag, om så behövs, hellre meddela dig muntligen än skriftligen. Farväl! Visorna återsänder jag, ty nu är det snarare tid att gråta än sjunga. Hälsa Johannes Thomae å mina vägnar.

tillbaka till texten
[1] Anders Sörensen Vedel (lat. Andreas Severinus Velleius) var Tychos ledsagare och lärare under resan till Leipzig 1562--65. Han var en av Tychos tillgivnaste vänner. Bekant är han bl.a. för de danska folkvisor han på uppmaning av drottningen, närmast på tillskyndan av Tycho, utgav. Han dog 1616 som kunglig dansk historiograf. --- Tychos fader, Otte Brahe, över vars sista stunder sonen här en rörande skildring, dog som guvernör över Helsingborg den 9:e Maj 1571.

tillbaka till texten
[2] För läkekonsten var alltid Tycho intresserad. Under sin vistelse på Hven beredde han läkemedel sitt laboratorium och torde t.o.m. ha haft en apotekare i sin tjänst. Det berättas, att folk kom långväga ifrån till Hven för att där få läkarhjälp. I Pharmacopoea Danica 1658 finnas flera av Tychos preparat. Se också recept-sida.

Detta sällskap har till ändamål att tillvarata och främja intresset för Tycho Brahe och att under former sammanföra och förbrödra glada Tycho Brahe-vänner. För information om Tycho Brahe och detta sällskap kan man dygnet runt vända sig till: Institutionen för Tychologi, c/o Bodin, Pilevallen 77, 23235 ARLÖV

Measuring the universe

avh_measuring_the_universe.jpg

Cosmic dimensions from Aristarchus to Halley
by Albert van Helden

We warmly recommend this complete description of historical astronomical measurements.

Albert van Helden was professor of history at Rice University when this book came out 1985. He is also author of "The invention of the Telescope".

Om du bor i Sverige - Köp boken på Bokus.com

If you live outside SWEDEN, buy this book (paperback) at amazon.com